Självförtroende
Det där med självförtoende är ett mysterium. Håller ni inte med? Vissa föds med ett ton av det. Andra föds helt utan. Sen kan man ju bygga upp det under tiden. Varför kan inte alla födas med massor av självförtroende? För det spelar ju faktiskt in i allt vi gör. När vi är på jobbet, på fest, träffar vänner, ute och går, idrottar mm.
Ta tillexempel idrotten, nu kan jag ju bara se till hur jag har haft det. Men som liten när jag började min idrottskarriär. Då hade jag ganska dåligt självförtroende. Tyckte inte jag var tillräckligt bra, inte tilräckligt snygg osv. Då var det fotbollen som gälde. Och det är ju faktikst så att för att man skall bli bra så behöver man ha lite självförtroende. Känna att man vågar jag det där lilla extra för att man själv tror att man skall klara det. Men sen får man ju faktikst lite bättre självförtroende när man väl ser att man faktikst klarar det, man kan göra det där lilla extra! Men som för mig då, som inte hade det där självförtroendet för att göra det lilla extra. Jag blev ju heller aldrig så duktig för jag vågade aldrig testa, för jag trodde ändå inte att jag skulle klara det. Så det blev istället en ond cirkel för mig, jag blev aldrig bättre. Sen slöt jag, mycket för att att jag kände att alla andra hade utvecklats så mycket och jag stod still. Det är där tränaren kommer in, det är då dom skall plocka upp dom där spelarna med lite sämre självförtroende. Hjälpa dom att känna att även dom kan lyckas med dom små sakerna. Helt enkelt ge dom lite självförtroende. Sen började jag med innebandyn, där hade jag det lite lättare för mig. Det gick lite mer av sig själv än vad det gjorde med fotbollen. Jag fick självförtroende genom innebandyn. Kände att jag var duktig på något, kände att jag ibland vågade ta ut svängarna lite. Bara för att testa hur det gick. Jag lyckades förstås inte alltid, men ibland så, och då var det en stor vinst för mig själv. När jag hade spelat innebandy ett tag och kombinerat det med fotbollen. Då sa min fotbollstränare till mig, du har utvecklats mycket inom fotbollen sen du började med innebandyn. Det värmde, någon såg att jag blivit bättre. Mitt självförtroende hade blivit bättre så jag vågade till och med i fotbollen. Men det var ändå försent, alla andra hade kommit så långt! Idag ångrar jag att jag gav upp då. Hade jag fortsatt så hade jag kanske utvecklats mer. Men samtidigt kände jag mig aldrig lika hemma på fotbollsplanen som på innebandyplanen. Fast båda sporterna ligger väldigt nära mitt hjärta!
Det jag vill få ut av den här texten är nog att små saker kan förändra självförtroendet för en person.
Så ta er tiden att ge varandra komplimanger, men då skall ni verkligen mena det! För det gör så mycket, en liten komplimang kan göra otroligt mycket. Tänk på det! Ta hand om varandra och hjälp varandra att utvecklas inom erat eget område, vare sig det gäller sport, kompisar, musik, vänner, kläder, smink... Ja ni fattar!
Take Care! <3
Ta tillexempel idrotten, nu kan jag ju bara se till hur jag har haft det. Men som liten när jag började min idrottskarriär. Då hade jag ganska dåligt självförtroende. Tyckte inte jag var tillräckligt bra, inte tilräckligt snygg osv. Då var det fotbollen som gälde. Och det är ju faktikst så att för att man skall bli bra så behöver man ha lite självförtroende. Känna att man vågar jag det där lilla extra för att man själv tror att man skall klara det. Men sen får man ju faktikst lite bättre självförtroende när man väl ser att man faktikst klarar det, man kan göra det där lilla extra! Men som för mig då, som inte hade det där självförtroendet för att göra det lilla extra. Jag blev ju heller aldrig så duktig för jag vågade aldrig testa, för jag trodde ändå inte att jag skulle klara det. Så det blev istället en ond cirkel för mig, jag blev aldrig bättre. Sen slöt jag, mycket för att att jag kände att alla andra hade utvecklats så mycket och jag stod still. Det är där tränaren kommer in, det är då dom skall plocka upp dom där spelarna med lite sämre självförtroende. Hjälpa dom att känna att även dom kan lyckas med dom små sakerna. Helt enkelt ge dom lite självförtroende. Sen började jag med innebandyn, där hade jag det lite lättare för mig. Det gick lite mer av sig själv än vad det gjorde med fotbollen. Jag fick självförtroende genom innebandyn. Kände att jag var duktig på något, kände att jag ibland vågade ta ut svängarna lite. Bara för att testa hur det gick. Jag lyckades förstås inte alltid, men ibland så, och då var det en stor vinst för mig själv. När jag hade spelat innebandy ett tag och kombinerat det med fotbollen. Då sa min fotbollstränare till mig, du har utvecklats mycket inom fotbollen sen du började med innebandyn. Det värmde, någon såg att jag blivit bättre. Mitt självförtroende hade blivit bättre så jag vågade till och med i fotbollen. Men det var ändå försent, alla andra hade kommit så långt! Idag ångrar jag att jag gav upp då. Hade jag fortsatt så hade jag kanske utvecklats mer. Men samtidigt kände jag mig aldrig lika hemma på fotbollsplanen som på innebandyplanen. Fast båda sporterna ligger väldigt nära mitt hjärta!
Det jag vill få ut av den här texten är nog att små saker kan förändra självförtroendet för en person.
Så ta er tiden att ge varandra komplimanger, men då skall ni verkligen mena det! För det gör så mycket, en liten komplimang kan göra otroligt mycket. Tänk på det! Ta hand om varandra och hjälp varandra att utvecklas inom erat eget område, vare sig det gäller sport, kompisar, musik, vänner, kläder, smink... Ja ni fattar!
Take Care! <3
Kommentarer
Trackback
