På riktigt

Okej, nu skall jag vara helt öppen och ärlig... Suprise! ;) Nej, men allvarligt!

Var enda dag sitter jag här och på jobbet. Allt jag gör när jag inte är på jobbet är att tänka på jobbet. Anledningen för att jag HATAR att sitta här ensam på kvällarna, eller även hela dagarna. Jimmy säger att jag är sällskapssjuk och inte kan vara ensam. Han har nog rätt... (fan ;)) Men fan det är nog så, anledningen till att jag inte vill gå till jobbet och är sjukt irriterad när jag är där är för att  jag saknar gemenskapen vi hade upp på Österväg. Visst jag har folk runt omkring mig här också, men dom gör ju sitt. Dom är aldrig här där jag är, dom är ute och städar alla rummen eller tar hand om allt i köket. Missförstå mig inte, dom som jobbar här är också härliga men det är skillnad med dom där uppe.
Förra året när jag slöt så ville jag bara tillbaka, och jag var så lycklig när jag fick chans att börja igen. Det skulle bli så kul. Alla som jobbar uppe på kontoret är så härliga och goa, damn jag saknar det. Jag behöver helt enkelt arbetskamrater runt mig. :) Så det är inte jobbet jag hatar det är sättet jag måste jobba på. Förstår ni något av vad jag menar? Jag förstår fullt ut om ni inte hänger med, gör jag knapt själv. Men så ligger det till iaf. :) 

Men det hela kommer bli bättre i slutet av juni för då skall jag vara varannan vecka på österväg och varannan på hotellet. Det kommer bli toppen. Plus att jag inte jobbar någon helg förrän i Augusti typ. :) Wonderful! Helgerna är hemska att jobba kan jag säga. Ursch!

Woohoo! Snart slutar jag, då blir det jordgubbssmask :):)

Massa pussar till pojken, (börjar redan sakna honom, hur skall det här gå egentligen? ;P) Tur att han kommer hem imorgon.

PeaceOut!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0